När jag nu inte postar ens med den tidigare uppnådda bristen på kontinuitet, så tänkte jag att jag kanske kunde förnöja någon genom att publicera det PM jag skrev till kursen Filosofisk Antropologi på Newmaninstitutet (plagiat av eventuella framtida studenter undanbedes, för er egen skull!). Det hela är skrivet i dialogform och hade vissa kvantitativa begränsningar, vilket gör att det inte är så utsvävande, utan hyggligt kort och koncist. Håll till godo!
Ämnet för PM:et var alltså följande:
Människan:
En med förnuft begåvad varelse (lat: animal rationale), eller: En personlig gemenskapsvarelse i världen och i historien?
– En dialog om människans natur –
***
Solen stod högt på himlen och det var förbi middagstid när de bägge filosoferna, Agaton och Beatrice, slog sig ner i sanden vid den stora klippan, strax söder om den lilla fiskarbyn vid landets smala remsa av kust. De hade vandrat sen tidig morgon och först mot kvällningen skulle skeppet de väntade på angöra kusten. Samtalet hade pågått sedan länge under resan, men nu började de komma fram till någon form av summering av alla sina tankar. Detta är en sammanfattning av vad som sades.
***
Agaton – Människan är ett fenomen, ett mycket märkligt fenomen, för att låna ett uttryck av Teilhard de Chardin. Vad är det nu vi hittills har sagt om henne?
Beatrice – Det tål alltid att upprepas att vi inte får reducera människan till något mindre än hennes helhet. För den saken skull behöver vi inte bortse från hennes olika delar, men det är helheten som måste bestämma delarna och inte omvänt. All reduktionism leder oss bara till allt mindre och osammanhängande och oordnade delar, vilka slutligen upplöses i kvantfysikens paradoxer.
Agaton – Materialisterna säger att allt är materia, spiritualisterna, som till exempel inom hinduism att allt är ande. Enligt dem är det vi upplever som verkligheten endast en illusion de kallar för ”Maya”. Det enda fullt verkliga är det oskapade och gudomliga. Men den västerländska judiskt-kristna idétraditionen har aldrig kunnat nöja sig med en sådan reduktionism. Allt som blir kvar då är ju Gud, och vad har då människan och skapelsen för mening?
Beatrice – För att inte krångla in oss i sådana resonemang om människan, så låt oss helt enkelt säga att vi själva, lever som skapade varelser, i en skapad värld. Därmed är vi fullt verkliga på vår egen nivå i en kosmisk hierarki, under Gud. Fokus för oss ligger nu på antropologin, på människan, så som en del och en egen helhet i denna hierarki.
Agaton – Gott så. Vi kan som sagt se att människan består av flera delar, vilka inte alltid är så lätta att skarpt avgränsa mot varandra. Vi har en nivå av biologiska delar, vilka i sin tur är uppbyggda av precis samma material som allt annat på nivå med den fysiska världen. Felet som reduktionisterna gör är att tro att det går att bygga en konstruktion genom att ritningen är en del av konstruktionen. De tror att någonting sant, därför att det är logiskt, men vi måste vända på det och säga att det är logiskt, därför att det är sant. Det finns därför transcendens i kosmos.
Beatrice – Så, även om vi består av samma material som allting annat så lever vi, medan till exempel stenen där borta inte lever. Det vore omöjligt om inte liv var någonting som både överskrider, men samtidigt innefattar materia. Klart är att sådana monismer måste förkastas. Människan är en helhet med flera ingående delar.
Agaton – Och i så fall måste även dualism förkastas. Descartes skiljde skarpt mellan kroppen och själen. Den förstanämnda såg han på som en maskin och den sistnämnde som det som befallde maskinen att göra något. Men dessa måste kommunicera och därmed vara integrerade med varandra.
Beatrice – Så sant. Vi måste därför tala om människan som en helhet om vi vill tala om henne som levande. Det är nämligen bara helheten som lever och inte delarna. Även om de på artificiell väg kan hållas ”vid liv”, så dör dessa oundvikligen när de inte längre är delaktiga i helheten människan. Aristoteles hade tre kriterier för att betrakta något som levande. Det levande måste vara självorganiserande, självreglerande, självläkande. Ytterligare två har lagts till senare; det levande är också självreproducerande och ämnesomsättande. Människan är naturligtvis en levande varelse enligt dessa kriterier, men hon är fortfarande någonting mer!
Agaton – Att vi lever är en sak, men det gör även växter och djur. Det är inget unikt mänskligt. Men att vi vet att vi lever och att andra saker inte lever, det är en oöverstiglig skillnad. Jag tror vi delar ungefär 98 procent av våra gener med de närmast besläktade aporna, men även om vi skulle dela hundra procent skulle så råder det bokstavligt talat ett oändligt avstånd mellan oss och apan. För om apan inte ägde ett självmedvetande så har apan ingen potential att reflektera över världen. Vi är det enda rationella djuret, ”animal rationale”.
Agaton såg lite stolt ut över att ha levererat ett begrepp på latin och fortsatte:
– Vi är alltså de enda varelserna med självmedvetande, vilket möjliggör reflexion och därmed vår intelligens och vårt förnuft. Fast hellre än ”medvetande” bör vi säga ”medvetenhet”, därför att detta fenomen är en aktivitet, snarare än ett ting eller objekt. Samma borde gälla för intelligens och förnuft. Om dessa ingår i det medvetna livet så är de aktiviteter. Vi talar om dem som verb och inte substantiv. Dessutom, om medvetenhet är en pågående process i vårt vakna tillstånd är det också värt att notera att vi ständigt befinner oss i processen av undermedvetenhet. Både som vakna och sovande (medvetslösa) pågår det någon form av medvetenhetsprocess.
Beatrice – Det är korrekt. Vi är varelser som kan veta att vi vet någonting, därför att vi äger självmedvetenhet. Vi är de enda som ställer oss frågan ”varför”. Vi är helt enkelt de enda som grubblar och filosoferar över meningen med livet. Även om även djuren kan ha någon form av medvetenhet så är självmedvetenhet något helt unikt för människan. Det måste vara detta fenomen som gör att vi kan bilda begreppet “jag” om oss själva.
Agaton – Det har naturligtvis stora implikationer för oss. Eftersom vi kan resonera och iakttaga oss själva, våra handlingar, vår framtid och vår historia, så får vi också tillgång till vad vi kan kalla för en viss frihet – och därmed också ansvar.
Beatrice – Medan djur endast gör det som djur av naturen gör, så är vi ”dömda” att överskrida djurens värld och bli till människor. En del klarar inte av detta, utan försöker fly från sin självmedvetenhet genom droger och liknande. Några väljer till och med att fly för gott genom att begå självmord. Ett annat sätt att fly från verkligheten är genom ideologier, vilka gör att vi inte behöver tänka, alltså vara medvetna, själva utan endast följa den färdiga och utstakade vägen som ideologin pekar ut.
Fortsättning och avslutande del följer i nästa post!
