Obamas strategiska och taktiska misstag

Stora övergripande beslut är omöjliga att driva igenom med majoritet eftersom ju större och övergripande ett beslut är, desto svårare att skapa majoritet för det. Om detta skriver Jay Cost på RealClearPolitics:

”Bipartisanship implies legislators with different world views working together. The larger a bill’s scope, the more likely it favors one worldview over another, and the less likely it will attract bipartisan support.”

Obama misslyckas nu därför att han sade sig vara ute efter att finna breda lösningar, lyssna på motståndare och kompromissa över gränserna, men har visat sig göra precis tvärtom. Hans reformer har varit för extremt vänster för att vara möjliga helt enkelt.

Två grundläggande misstag har gjorts menar Cost:

”First, President Obama has installed Nancy Pelosi as de facto Prime Minister – giving her leave to dominate not only the House, but also the entire domestic policy agenda. The indefatigable Speaker Pelosi has taken advantage of the President’s laissez-faire attitude by governing from the left.”

Samt:

”The President’s second major failing has been his stubborn insistence on comprehensive reforms. Perhaps this is due to his inexperience in the federal lawmaking process, or his extraordinary vanity, or both.”

Så, slutsatsen om Obama måste bli att:

”He has been narrow, not broad. He has been partial, not post-partisan. He has been ideological, not pragmatic. No number of ”eloquent” speeches can alter these facts. This is why his major initiatives have failed, why his net job approval has dropped 50 points in 12 months, and why he is substantially weaker now than he was a year ago.”

Richard Fernandez på pjamasbloggen ”The Belmont Club” har en åsikt om varför det har blivit så här och kommenterar Costs artikel med följande slutsats:

”The Left is not about principles. It is about itself. It is about power. Now that President Obama has been politically weakened, look for the mask to come back on. The words of sweet reason, the entreaties to ‘make a deal,’ and feigned affection will now make a surprise reappearance. When the Left cannot rule, it will try to govern. Until the next time.”

Så sant. När vänstern inte kan regera tvingas den förvalta. Som när sossarna tvingades till reformer under 90-talets början för att den gamla vänsterpolitiken var bankrutt. Styrandet och ställandet övergick till förvaltning och att försöka bevara, eller snarare rädda vad som räddas kunde.

About these ads

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s