Extra, extra! Värdekonservatismen återupptäckt i Sverige!

Alldeles lysande från Elise Claeson om värdekonservatismens återkomst på SvD. Eller vad sägs om denna passage i början? En riktig godbit:

”Vi som var värdekonservativa före sommaren upplever en skördetid och riskerar att bli ideologiskt ihjälkramade. En socialliberal vill bjuda in mig från kylan som talare till sin partigrupp. Hans vänster-mitten närmar sig mig där jag står – tydligt till höger om mitten och tydligt värdekonservativ. Är Sverige på väg att bli ett mitten-höger-land?

Då har något hänt i svensk politik.

Men i triumfens ögonblick gäller det att besinna sig. Inte åka till Almedalen och sola sig i den nykonservativa vågen. Hellre leva som man lär, stanna i den lilla världen och blicka bakåt.”

Korrekt så, det gäller att hålla huvudet kallt och fortsätta vara ödmjuk då vi befinner oss i ett mycket tidigt skede. De kulturradikala är omskakade efter Hägglunds tal, kanske yrvakna likt en björn som legat mätt och belåten i sitt ide hela vintern och som nu bryskt väckts upp och märker att det är mitt i sommaren. Björnen har ”försovit sig” och inte märkt att det blev varmare. Den är därför märkbart störd och irriterad.

Hägglunds bryska väckning löd bland annat så här:

”Att kulturutredningen exempelvis inte vill nämna ordet kvalitet verkar väcka lika mycket känslor som en ljummen cappuccino.

Men inte heller när jag vänder örat mot vänster hör jag mycket annat än svårartade performance-vrål och kultursidornas idisslande av dekonstruktionen av könet, upplösningen av kategorierna, nedmonteringen av jaget och annat hyllande av sådant som i deras avskydda USA allmänt brukar gå under benämningen bullshit.”

Men vänstern håller på att samla sig till motangrepp.

Elise skriver vidare att om nu en riktig värdekonservatism (Microsofts ordbehandlare Word kände inte ens till det här ordet märkte jag då det blev automatiskt markerat som felstavat) a la Thatcher och Reagan framträder i Sverige efter Hägglunds tal i Almedalen, så framträder också en ny sorts vänster. Denna vänster består av ”socialister och liberaler i det vänstermittenfält som i USA och Storbritannien kallas the liberals.” Enklast kan detta beskrivas som att man slår ihop den elitistiska, socialliberala ledarsidan med sitt ”von oben” perspektiv på folk, med ”von oben” perspektivet på den vänsterextrema och radikala kulturredaktionens på DN. Den gemensamma nämnaren för dessa annars hyggligt åtskiljda idéverkstäder är alltså att de kan förenas i sitt sätt att ovanifrån blicka ner över folk – och med sin självpåtagna moraliska överlägsenhet diktera vad som  är rätt och fel, vad man får tycka och inte tycka och hur andra bör leva sitt liv i största allmänhet.

Men ett motangrepp på de som rakryggat står för en sund värdekonservatism kommer att kunna slå tillbaka på angriparna, därför att det måste uppfattas som ett angrepp på ”vanligt folk”. Det vill säga de som Hägglund pratade sig varm för i sitt tal. De som är ”normala”, de som arbetar, försörjer familj, tar ansvar, sköter sig och ser till att samhället fungerar.

Vad Alliansen måste göra är att inte låta detta tillfälle gå dem förbi. De måste såklart plocka upp denna strömning och vända sig till just dessa vanliga människor med sin politik, för dessa är faktiskt den övervägande majoriteten i samhället. Extremt få tillhör de kulturradikala. Även om deras genomslagskraft i medie- och kulturkretsarna kring Stockholms innerstad är stor, så är det inte många i resten av landet som ens läser dem, eller tar dem på allvar. Svenskarna i gemen är relativt konservativa.

Vi lever trots allt i mycket spännande politiska och ideologiska tider!

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, samhälle, konservatism, värdekonservatism, Elise Claeson