Vad Påven säger och inte säger – konsten att citera och vikten av att läsa hela källan

Johan Norberg som, med all rätt, brukar vara duktig på att peka ut dem som är glada i klipp-och-klistrande bland citat i syfte att skapa sig en halmdocka att ge sig på, gör här i stort sett samma misstag själv. Norberg gillar inte religion i allmänhet och han gillar i synnerhet inte katolska kyrkan. Det är ganska uppenbart då han med ojämna mellanrum brukar ge en känga åt det hållet. Ibland välförtjänt, ibland inte, som den här gången.

För som naturligt när man citerar, så får man inte med det som står runt citatet, vilket inte sällan är av stor vikt för förståelsen av det citerade. Man skall alltså dels vara väldigt försiktig när man använder sig av citat, därför att de mycket sällan kan ses och stå självständiga utanför sitt sammanhang.

Här citerar Norberg påvens nyutgivna encykliska brev ”Caritas In Veritate” (”Sann Välgörenhet”) på två ställen, för att senare jämföra påven med vänsterfilmaren Michael Moore. Första citatet:

”In poorer areas some groups enjoy a sort of ´superdevelopment´ of a wasteful and consumerist kind which forms an unacceptable contrast with the ongoing situations of dehumanizing deprivation.”

Detta menar Norberg är att förlöjliga den ekonomiska utvecklingen och fattigdomsbekämpningen som globaliseringen de facto leder till. Om man läser bara strax ovanför det citerade kan man läsa att påven först problematiserar det hela så här:

“Today the picture of development has many overlapping layers. The actors and the causes in both underdevelopment and development are manifold, the faults and the merits are differentiated.”

Den globala ekonomiska/sociala utvecklingen är alltså ett svåröverskådligt lapptäcke som gör det svårt att se vad som är rättvist och vad som inte är det. Med ideologiska skygglappar på sig blir det omöjligt. Jag tycker det som påven skriver efter Norbergs citat är nödvändigt att skriva ut i fullo för att tydliggöra påvens position:

“Corruption and illegality are unfortunately evident in the conduct of the economic and political class in rich countries, both old and new, as well as in poor ones. Among those who sometimes fail to respect the human rights of workers are large multinational companies as well as local producers. International aid has often been diverted from its proper ends, through irresponsible actions both within the chain of donors and within that of the beneficiaries. Similarly, in the context of immaterial or cultural causes of development and underdevelopment, we find these same patterns of responsibility reproduced. On the part of rich countries there is excessive zeal for protecting knowledge through an unduly rigid assertion of the right to intellectual property, especially in the field of health care. At the same time, in some poor countries, cultural models and social norms of behaviour persist which hinder the process of development.”

Påven kritiserar alltså allt från korrupta politiker, giriga företag, bistånd och dysfunktionella kulturer, till skeva lagar kring upphovsrätt. Märk också att påven, åtminstone just här, faktiskt talar om ”human rights of workers”. Alltså inte om speciella rättigheter åt arbetare, utan om mänskliga rättigheter, även åt arbetare.

Det andra citatet från Norberg lyder så här:

”These processes have led to a downsizing of social security systems as the price to be paid for seeking greater competitive advantage in the global market, with consequent grave danger for the rights of workers, for fundamental human rights and for the solidarity associated with the traditional forms of the social State.”

Det här menar Norberg är det samma som att påven vill att ge mer makt åt fackföreningar och öka statens ekonomiska omfördelningspolitik. Men ingenting sådan står faktiskt att läsa. Vad påven tycks oroa sig över är att globaliseringen i vissa fall kan leda till att de redan uppbyggda sociala systemen inte längre kan fylla den uppgift de tagit sig för:

”Systems of social security can lose the capacity to carry out their task, both in emerging countries and in those that were among the earliest to develop, as well as in poor countries.”

Att detta leder till kortsiktiga problem för dem som är i behov av systemen är väl knappast något konstigt?

Vidare, att t ex fackförbund hindras att utföra sina uppgifter, eller att ens existera, är ett faktum på många platser. Vi ser det i stort sett i alla underutvecklade länder där den politiska makten inte är demokratisk. Till exempel i Kina där fackföreningar som bekant är förbjudna. Om man betänker påvens polska bakgrund där fackföreningsrörelsen och katolska kyrkan var de som stod emot kommunisterna och deras system, så faller detta åtminstone för mig, i ett lite annat ljus. Jag vet, efter att ha lyssnat på Norberg vid ett antal tillfällen, att han inte är emot fackföreningar, men precis som jag, är han emot att de får näst intill oinskränkt makt, som i Sverige. Det förefaller mig högst troligt att påven är av ungefär samma åsikt, även om jag inte har frågat honom personligen.

Läser man vidare ett stycke ner skriver påven nämligen också att:

“The mobility of labour, associated with a climate of deregulation, is an important phenomenon with certain positive aspects, because it can stimulate wealth production and cultural exchange.”

Inte så mycket Michael Moore, eller Naomi Klein, vilka anser att alla avregleringar är dåliga. Påven tycks det mig, är dock av den kloka insikten att det här inte är utan problem och utmaningar, eftersom det rubbar tidigare strukturer – på gott och ont. Därför är Michael Moore en betydligt större socialist än påven. Att likställa dem är ingenting annat än relativism.

Kanske behöver jag tillägga att jag fullständigt stödjer den globaliserade ekonomin, dess frihandel och kapitalism. Därmed inte sagt att den är utan problem – givet den kontext som den utspelar sig i. Vidare är jag inte heller katolik (än) och är inte avlönad eller på annat sätt associerad med Vatikanen, om nu någon undrade. Jag är bara en ganska vanlig man som är intresserad av sanningen och att få hela bilden. Jag är också helt övertygad om att påven är mer ”vänster” än både Johan Norberg och undertecknad, men det är det många andra som också är, men han är inte ens i närheten utav Michael Moore.

Påve Benedict XVI får sista ordet här i form av fortsättningen på det nyss ovan citerade:

”Nevertheless, uncertainty over working conditions caused by mobility and deregulation, when it becomes endemic, tends to create new forms of psychological instability, giving rise to difficulty in forging coherent life-plans, including that of marriage. This leads to situations of human decline, to say nothing of the waste of social resources. In comparison with the casualties of industrial society in the past, unemployment today provokes new forms of economic marginalization, and the current crisis can only make this situation worse. Being out of work or dependent on public or private assistance for a prolonged period undermines the freedom and creativity of the person and his family and social relationships, causing great psychological and spiritual suffering. I would like to remind everyone, especially governments engaged in boosting the world’s economic and social assets, that the primary capital to be safeguarded and valued is man, the human person in his or her integrity: “Man is the source, the focus and the aim of all economic and social life”

Några svenska länkar om påvens Caritas In Veritate:

Katolska kyrkan
Katolsk Vision
Vatikanradion
Johannes Forsblom skriver på på Newsmill
Bloggen ”Teologisk Verkstad” har flera länkar

Läs även andra bloggares åsikter om Religion, filosofi, Johan Norberg, påven, Benedict XVI, vatikanen, Caritas In Veritate, citat