Några första premisser för kartan och kompassen till verklighetens sju hav

Vad är det för sorts universum vi lever i? Är det ett stort, obegripligt, ologiskt, icke-ordnat eller hierarkiskt universum, eller är det snarare det motsatta som råder? Det kan bara vara antingen eller här. Inga mellanlägen alltså. Hittar vi någonstans någon form av logik, ordning och struktur på en viss nivå, är det en indikation på att det också finns strukturer inom andra nivåer – och att de griper ini varandra eftersom de ingår i varandra, även om de alltså är hierarkiskt ordnade.

Människan är den mest ”integrerade” varelsen därför att hon innehåller fler nivåer än något/n annan vi känner till: materia, organiskt liv och medvetande. Kunskap om dessa områden har vi vidare kunnat undersöka genom respektive vetenskapliga fält: fysik, biologi och psykologi.

Anledningen till att vi tror oss kunna veta något om dessa områden är att vi säger oss besitta intelligens. Men vad är intelligens? Jag skulle säga att på den mest grundläggande nivån är intelligens förmågan att skilja på sant och falskt, men många saker kan ”komma i mellan” och störa denna förmåga.

Alla störningar av intelligensen beror i sin tur på en ofullständig bild av verkligheten. Nu har såklart ingen människa någonsin en fullständig bild av verkligheten, men vi kan ha mer eller mindre fullständiga, eller mer eller mindre störda verklighetsbilder. Vi kan alltså mer eller mindre leva i verkligheten, vilket i sin tur beror på att vi har olika lätt att navigera runt i den. Och navigation sker alltid efter någon form utav karta och kompass. Översatt till det mänskliga förmågorna är kartan och kompassen att likna vid vår metafysisk. Kunskapen om kunskap, hur vi vet att vi vet.

Själen är den plats inom oss som vår bild av verkligheten skapas genom mötet av våra sinnesintryck som kommer utifrån den objektiva verkligheten och våra inre subjektiva värderingar, förkunskaper, men också fördomar och olika former av ”filter” vi för det mesta omedvetet applicerar ”inifrån” på samma verklighet. Se mer om det utifrån Bolton här. Vår verklighet är alltså alltid ett möte av det objektiva och det subjektiva – bara dessa tillsammans är verkligheten i sig. Ingen kan vara utan den andra och samtidigt ses som en fullständig beskrivning av universum.

Alltså, om någon av dessa sidor av vår upplevelse av verkligheten är begränsad (vilken den alltså till viss del alltid måste vara) så har det implikationer på hur vi kommer att hantera de situationer som vi hamnar i. Detta känns naturligtvis som självklarheter här och nu, men när vi befinner oss ute i vanliga situationer där vi inte har tid att noga undersöka och kontemplera verkligheten är absolut inte lika självklart för oss. Vi handlar gärna enligt gamla mönster, utan att tänka längre än näsan räcker och så vidare, vilket såklart får verkningar på vårt liv.

Man kan därför enkelt förstå att det är viktigt att ha kartan och kompassen i ordning och rätt ”kalibrerade”, så att säga. För att ta ett exempel, om det är som den materialistiska darwinisten säger om vårt universum – att allting är reducerbart till sin undre nivå: alltså att medvetande är reducerbart till den biologiska massan av slumpmässigt framavlade molekyler som utgör hjärnan. Vad säger det oss om darwinisten själv och/eller vilka sanningsanspråk kan han eller hon göra utifrån dessa premisser?

Vad är det som får ett slumpmässigt ”misstag” som medvetandet (måste vara i darwinistens värld, eftersom det saknar mening och syfte) att kunna leda fram till det han trots allt kallar för ”sanning”? Hela den reduktionistiska, materialistiska och darwinistiska smältdegeln av idéer är naturligtvis helt bisarrt när den ifrågasätts efter sina egna premisser om sanningsanspråk.

Ens första premiss för kunskap måste alltså vara att kunskap är möjlig därför att Sanning existerar.

Utan denna första premiss, vilken är obevisbar därför att den är förutsättningen för alla bevis, blir det förstås stört omöjligt att rita upp en karta över verkligheten. Om inget på kartan kan sägas äga någon egentlig sanningshalt kan den heller inte sägas ha någon form av äkta mening. Kartan blir istället något man vill att den skall bli och man kommer därför försöka anpassa verkligheten efter kartan snarare än det omvända och korrekta – att anpassa kartan efter verkligheten.

I en värld utan sanning kommer ens kompassnål snurra runt hej vilt, utan att någonsin kunna peka på någon fast riktning, därför att riktning, vilket är sanning, är något fullständigt relativt och kan vara vad som helst, när som helst och hur som helst.

Vi kan till exempel ta filosofen Ayn Rands första premiss – att ”existensen existerar”. Det är det samma som att säga att existensen är sann – att äga existens är att äga en sanning. Bara det som existerar kan vara sant, allt annat är lögner och förbannad dikt (även om dikten och fantasin i sig har en viss sanningsgrad därför att den också existerar). Återigen, existensen kan bara komma ur Sanningen och aldrig det omvända. Det vi kan sluta oss till utifrån logiken är inte sant därför att det är logisk, utan därför att logiken är Sann. Det är därför som allt som är sant faktiskt inte behöver vara logiskt, men allt som är logiskt måste vara sant – åtminstone inte på vår relativa logiska nivå.

Alltså, metafysiken är därför vår grundläggande karta och kompass. Vi kanske kan likna själva ”pappret” som kartan ritas på som varande Sanningen – medan allt som vi applicerar på pappret i from av figurer och symboler är den verklighet vi söker efter att avbilda på vår karta.

Vi landar därför i slutsatsen att kartan och kompassen behövs för att vi skall kunna finna vägen. Men en karta och kompass är helt värdelösa verktyg om vi inte vet hur vi skall tolka dem – hur skall vi förstå de symboler och figurer som kartan är ritad av?

Det är ju det intressanta, eftersom alla symboler, alla ord och alla bilder kan tolkas på både olika sätt och olika väl. Det finns fysiska tolkningar, biologiska tolkningar, psykologiska tolkningar, men också filosofiska och religiösa tolkningar – vilka alla har sina anspråk på sanningen.

Måste gå och handla mer kaffe nu, men vi fortsätter med en ny färsk kopp snart hoppas jag!