Författaren, filosofen och timbroiten Roland Poirier Martinsson har skrivit en lång artikel på Newsmill om hur osannolikt det är att universum och livet existerar – och att detta i sig skulle vara bevis för en skapande gud bakom allting.
Kommentarsfältet flödar såklart av ”smarta” kommentarer från alla möjliga sorters ateister som mentalt verkar befinna sig någonstans i trotsåldern. De verkar helt enkelt inte tåla tanken på att Martinsson ens vågar spekulera om Gud utifrån det vi vet och inte vet – och inte kan veta – enbart med hjälp av vetenskaplig empirisk metod.
Jag skulle aldrig ge mig in en diskussion i en sådan miljö som kommentarsfälten på Newsmill. Det skulle vara som att hoppa naken ner i en myrstack. Artikeln kan ändå ge oss en språngbräda för att kommentera ämnet ”vetenskapliga” gudsbevis.
Martinsson vill nämligen kalla sina argument för ”vetenskapliga bevis”, fast det snarare verkar handla om peka på vetenskapens empiriska brister. Han avslutar artikeln med att framföra två sorters argument för Gud, det första baserade på att vetenskapen inte kan förklara allt. För mycket precision och slump skulle behövas för att förklara ett universum utan Gud. Därför att:
”Vetenskapen säger bara att något utanför naturen gav upphov till naturen – det kosmologiska gudsbeviset.”
Detta argument, tycks för mig, inte vara ett bevis man kan bygga upp utifrån ”bristande empiri” som Martinsson gör. Snarare pratar vi om indicier här. Mycket goda sådana förvisso, till och med vetenskapliga, men fortfarande bara indicier, inga otvetydiga bevis alltså. Vad skulle vi förresten ha tron till, om vi ändå kunde bevisa Gud? Tron finns av en anledning, men det kan vi ta upp en annan gång.
Nåväl, alla indicier som framförs i artikeln handlar om egenskaper hos materia i en eller annan form – och därför kommer de troligen också kunna förklaras av vetenskap, även om vi tycker det verkar svårt just nu.
Materia i sig självt kommer dock aldrig kunna förklaras av vetenskap, eftersom en reduktionistisk och materialistisk vetenskap inte kan överskrida materian – och därför inte förklara den. Vi kan inte förklara materia med mer materia. Det är cirkelresonemang. För att förklara det yttersta, det bortom vetenskapen, behöver vi ett icke-materialistiskt resonemang. Ett filosofiskt metafysiskt och teologiskt tänkande – alltså inte vetenskapligt i gängse mening.
Vidare beskriver Martinsson en annan form av bevis som:
”säger att ordningen som naturen uppvisar inte kan förklaras vetenskapligt – det teleologiska gudsbeviset.”
Vilket är mer i linje med vad jag skrev ovan. Det som dyrkarna av vetenskapen idag missar är att universum uppvisar sig som en helhet – universum är ett Kosmos. Detta motsäger inte heller vetenskapen längre – utan tvärtom, mer och mer tycks det bekräftas. Ordningen i universum är inte bara uppseendeväckande, den är otrolig, men inget ”bevis” för Gud.
Men, vad kan vi säga om Gud? Detta kan bli väl metafysiskt och jag är på ett sådant område allt för mycket som en elefant i en porslinsaffär, så ha överseende med mina klumpiga formuleringar.
Det är högst rimligt att utgå från det faktum att ”existensen existerar”, så långt kan vi nog alla vara överens. Universum existerar därför att existens är en första princip. Därför är inte universum osannolikt, utan tvärtom nödvändigt. Så i vad finns ”viljan” att existera? I det som är motsatsen till existens, vilket är ”icke-existens”, vi kan lika gärna säga i ”ingenting”. Där finns viljan att bli ”någonting” och därför är existensen nödvändig. Varat måste vara, existensen måste existera. ”Någonting” måste existera eftersom ”ingenting” existerar. Detta ingenting existerar inte i någon materiell form, det är icke-manifesterad potentialitet till någonting. Det yttersta ”ingenting” är därför också ”allting” – alltings möjlighet.
Men, om inte allting skall bli möjligt på en och samma gång krävs två ingredienser – först något som begränsar möjligheterna, sedan också tid, annars skulle allting (och då menas allting) ske på en och samma gång. Dessa två ingredienser är nycklar till verkligheten. För det finns ingen som helst orsak till att något skulle vara begränsat. Denna begränsning är helt irrationell, den är helt ologisk. Det finns ingen grund för den, därför att begränsningen själv är grunden för allt som existerar – en sådan grund är det vi kallar för Gud.
Gud är ren existens, absolut Existens och Han begränsar den och Han ”kapslar” in den i tiden.
Ta en sådan sak som logik som vi nämnde nyss ovan. Begränsningen av ”all-möjlighet” är i grunden ologisk. Så, för att logik skall kunna existera i all-möjlighet, så måste den ha begräsningar. A måste bara kunna vara A och ingenting annat, inte B, inte C. Logiken måste ha en grund att stå på – denna grund är Sanningen. Alltså, någonting är inte sant därför att det är logiskt, utan logisk därför att den är Sann. Logik utan sanning kan omöjligt existera och fortfarande vara logisk.
Thomas av Aquinas skrev till exempel att:
”first philosophy is the science of truth, not of any and every truth, but of that truth which is the origin of all truth, and appertains to the first principle of the being of all things; hence its truth is the principle of all truth, for things are in truth as they are in being”.
Religion, äkta sådan, är en bärare och förmedlare av Absolut Sanning.
Andra bloggar om: Religion, filosofi, Gud, bevis, ateism, Roland Poirier Martinsson
Jag skulle inte heller orka kommentera den där artikeln, det är läskigt med horderna av folk som ”vet” hur det ligger till. Hur tänker de?
Men naturligtvis finns det inget bevis för Gud genom den här typen av kunskap, men man måste ju inse att det finns en större verklighet än det fysiska universum vi kan observera.
Hybris över sin egen ”oh sååå vetenskapliga och logiska” syn på allting (fast de tror sällan eller aldrig på att Sanning finns om man frågar dem om det) tillsammans med helt vanligt simpelt pöbelbeteende är inte bara korkat, utan rent livsfarligt…
Och högmod är den första av de sju dödssynderna