Det gudomliga i och ovanför människan

“Consciousness is over, above, behind, below, and within the created order, otherwise we couldn’t understand a single truth; in its deiformity, the intellect is both immanent and transcendent. This is not just the religious view, but it is obviously implicit in science as well, as all scientists presume that the world — if not today, then eventually — can be ‘contained’ by the mind, however narrowly and perversely conscrewed.”

- Bob, från One Cosmos.

Människan bär sin värld med sig. I själen möts den yttre objektiva verkligheten med den inre subjektiva. För att kunna utvecklas, vilket är inget mindre än att överskrida sitt nuvarande “jag”, måste vi kunna gå utanför oss själva och betrakta jaget från “ovan, så att säga. En egenskap vi är ensamma om i världen.

Vid lunchen idag satt jag i köket och hörde hur två kollegor ojade sig över mänsklighetens närvaro på jorden och att om Al Gores budskap kanske var det rätta ändå, även om inte ett enda fakta stämmer i hans fantasidokumentär till film. – “Tittar man på oss så är vi de enda ‘djuren’ som inte lever i symbios med naturen“, sa den ena. “Vi är som parasiter, bara tömmer jorden på tillgångar och drar sen vi vidare“, sa den andra. Jag orkade inte bry mig om deras idiotiska trams, men hade jag gjort det skulle jag ha frågat dem – “Är det kanske så därför att vi inte är simpla djur, utan människor med möjligheter att förändra, bruka och förädla jorden efter våra önskemål? Är inte det snarare ganska fantastiskt?“

För sanningen är att vi har en förmåga att utnyttja jorden till att främja livet och nu föda en bra bit över fem miljarder människor i världen är inget annat än ett fantastiskt verk. Problem, orättvisor och brister som uppstår är i stort sett ensidigt skapade av ekonomisk och politisk inkompetens, vilket i sin tur nästan alltid stavas “socialism”.

Nåväl, lika lite som vi kan leva tillsammans med andra människor i våra egna samhällen, kan vi leva i och med naturen på ett harmoniskt vis, om vi inte bär på goda värderingar. Vad är naturen, livet och människan och vilka principer bör guida oss för att kunna samexistera?

Hur vet vi vad som är goda (det vill säga sanna) värderingar? Hur kan vi skilja sant från falskt? Vad är inre subjektiv verklighet och vad är yttre självständig verklighet? I slutet av förra posten nämnde jag att det kanske måste finnas något Absolut i oss, något utanför tid och rum, vilket gör det möjligt för oss att faktiskt uppleva det som är relativt, till exempel tid och rum . Dessutom, är det inte så att all relativitet alltid innehåller en referens till det som är absolut? Vilket är extra tydligt om vi ser på hur moralisk relativism yttrar sig. Alltid med en hänvisning om gott och ont, även om man hävdar att vi inte kan veta vad som är vad, eller att något kan vara både och, eller varken eller. Detta utesluter inte att referensen till gott respektive ont finns där – därför att den måste finnas där.

Jag skulle våga hävda att vår förmåga att utvecklas, vilket alltid är att överskrida oss själva, har sin grund i att vi närmar oss ett högre ideal, en större princip, eller en “högre sanning” om man så vill, än den vi för tillfället når upp till. Detta är enbart möjligt för någon med fri vilja. Det vill säga någon som är fri att veta sanningar och kunna skilja dem från lögn.

Menar man att människan saknar fri vilja säger man samtidigt att människan sakar intelligens. För vad annars gör det möjligt för oss att bedöma olika valmöjligheter och förutse dess konsekvenser om det inte är vår intelligens?

Innan vi kan veta vad som är ett rätt och riktigt val måste också målet och meningen med våra val vara upplysta för oss. Detta sker utav intellektet. En relativistisk värld, som till exempel en darwinistisk värld styrd av slump måste vara, är en värld utan mål och mening. Där kan det inte finnas något vi kan utvecklas eller sträva mot. All utveckling sker spontant åt alla håll samtidigt, utan någon intelligent guidning. Det  är vad de försöker få oss att tro i alla fall.

Men vi kan faktiskt betrakta intellektet som vår guide. För genom intellektet kan vi veta vad som är Sanning, då det så att säga genom en reflektion “lyser upp” det här nedan så som det är ovan. Intellektet är det absoluta i oss i det relativa. Så som i himlen, så ock på jorden, alltså.

Lyssnar man på materialisterna försöker de såklart reducera intellektet till “illusionen” medvetande och medvetande i sin tur till biologisk hjärna, och så vidare i sin sedvanliga reduktionistiska stil. Men precis som allt annat måste en högre princip, en högre intelligens, råda och styra för att inte kaos skall utbryta. Mentalt kaos är det samma som att bli psykotisk och fullständigt tappa kontrollen över rätt och fel, vilket är precis vad som händer när guiden kopplas bort från intelligensen.

Andra bloggar om: Religion, filosofi, själen, intelligens, intellekt, fri vilja