Det gudomliga i och ovanför världen

“There are two selves, the seperate ego
And the indivisble Atman. When
One rises above I, and me, and mine,
The Atman is revealed as one’s real Self.”

- Ur: Katha Upanishad.

Det är i själen vi kan uppleva det sanna Varat, “existensen i sig”, liksom vi kan förenas med Gud, utan att uppgå helt i Varat eller i Gud. Vi behåller fortfarande en tydlig dualitet mellan själ och ande.

Först i den högsta andliga domänen, i den yttersta ringen i Wilbers schema över Varats Stora Kedja, kan själen bli ett med Varat och förenas med Gud i ett icke-dualt läge av fullständig intuition och identifikation, vilket inom kristendom kallas gnosis (inte att förväxla med gnosticism!).

Anden (spirit) är alltså vad som tillslut transcenderar allt i Varats Stora Kedja. Denna gudomliga ande är både överskridande allt och innefattande av allt, och därför något av en paradox. Detta blir dock bara ett problem om vi inte är medvetna om språkproblematiken, och inte förmår att både hålla isär och hålla ihop de traditionella begreppen “transcendent” och “immanent”.

Transcendant, eller överskridande ande på ren svenska, är det som överskrider allt- materian, livet, medvetandet och själen. Detta är det Absoluta, skaparen och “behållaren” av existensen, “den förste röraren”, eller kort och gott Gud (vilken är en personifiering av det Absoluta). Bortom allt vi kan förstå och förklara, utanför tid och rum, orörlig, ändlös, oförklarlig och kan inte uttryckas med ord i en relativ värld, även de du läser just nu. Denna aspekt av det gudomliga finns det alltså ingen som helst möjlighet att inkludera i någon form av mänsklig vetenskap, utan måste skilja sig helt och fullständigt från övriga vetenskapliga domäner. Inget skulle vinnas på att försöka sammanföra eller blanda ihop denna med t ex bilogin eller fysiken.

Vidare måste ett ensidigt fokus på att beskriva anden som endast något transcendentalt (vilket alltså är fullständigt bortom vår fattningsförmåga och förståelse), enligt Wilber, leda till att man landar i dogmatism och alltså långt bort från det vi menar är vetenskapligt. Vi kan endast dra filosofiska slutsatser om det Absolutas existens, samt helt enkelt hänvisa till tro och hopp.

Det andliga/gudomligas immanenta aspekt är vad som Är. Själva Grunden för Varat i alla domäner och därför inte en domän helt avskiljd från de övriga. Om vi åter tittar på schemat så skulle Grunden kunna jämföras med det som är bakom hela schemat (datorskärmen, eller pappret om den vore utskriven). Denna Absoluta Verklighet återfinns alltså inte i den manifesterade världen, utan döljer sig snarare bakom den och är därför Urkällan och den yttersta Orsaken till alla de fenomen vi kan observera i det manifesterade. Denna Verklighet är icke-dualistisk och är varken “en” eller “två”, den bara Är. Vidare skulle det vara att “dra Gud ner in i den finita sfären” att säga att existensen är Gud. Alla eviga värden (sann kärlek, skönhet, godhet, och så vidare) som vi vill knyta till Gud (det Absoluta) skulle då gå förlorade. Den immanenta aspekten av det andliga/gudomliga har inga egna attribut eller egenskaper, utan är kort och gott Varat i Sig Självt, varken mer eller mindre.

Om vi gör det motsatta, men lika felaktiga, från vad ovan sagt om det transcendenta och vi enbart fokuserar på den immanenta delen av det gudomliga så blir inte bara vetenskap och religion kompatibla, utan vetenskap blir mer eller mindre en sorts underavdelning till religionen, vilket med Spinozas ord skulle innebära att “Ju mer vi vet om världen (vetenskap), desto mer vet vi om Gud.“

Båda synsätten är var för sig felaktiga. Det är därför absolut nödvändigt att ha en sär- och sammanhållen bild och en medvetenhet om den språkliga paradoxen. Det Absoluta är både immanent och transcendent.

Så, om vi här till exempel talar om begreppet Helhet (av det som existerar), då är det den transcendentala aspekten som gäller. Detta innebär att Materian är den lägsta nivån i Varat, och med minst möjlighet att kunna beskriva Helheten, eftersom den överskrider och innefattar minst antal domäner. Jämför med till exempel domänen medvetande, vilken överskrider och innefattar både biologi och materia, och alltså är en större, men heller inte fullständig, Helhet. Dock betyder detta inte alls att domänen medvetande är “närmare” eller “mer än” den materiella domänen. För sett ur den immanenta aspekten, så finns inga sådana egenskaper som “mer”, “mindre”, eller “större”, utan den bara Är.

Jaha, det här blev nästan lite för tekniskt och tråkigt kanske, men det är viktigt att man har koll på bitarna för att förstå Helheten.

Andra bloggar om: Religion, filosofi, Gud, gudomligt, Varat, transcendens, immanens