Vetenskap och annan humbug

I människans inre, i hennes själ, möts objektiv verklighet med subjektiv verklighet.

Men det vi varseblir är objektens fenomen, inte objekten i sig. Alla fysiker ägnar sig åt att varsebli fenomen i verkligheten, vilket förr eller senare kokar ner i det universella språket matematik, vilket är det samma som symboler, abstraktioner, och koncept. Med Sir James Jeans ord citerade i “Quantum Questions” – “we can never understand what events are, but must limit ourselves to describing the patterns of events in mathematical terms; no other aim is possible.” Vilket innebär att fysikerns eller vetenskapsmannens “…studies can never put us into contact with reality.“

Vad är då vetenskap? Materialisterna har naturligtvis sin snäva definition klar för sig men vi skall försöka bredda oss en smula. Vi vill ju inte missa det allra roligaste. Om vi definierar vetenskap som kort och gott “kunskap” kommer vi kunna inkludera såväl fysik som religion, liksom allt annat vi kan veta något om. Definierar vi det som “kunskap enbart bestående av mätbar empiri”, kommer vi omöjligen att kunna klassa religion som någon form av vetenskap.

I så fall hamnar religion, enligt Ken Wilber, antingen i facket “en personlig tro” på det andliga och en tro på vissa värderingar och vissa ideal, vilka vare sig kan bekräftas eller vederläggas. Eller, så hamnar religionen i facket “vidskeplighet”, en förlegad uppfattning av verkligheten, psykologiska projiceringar i längtan efter ordning, fadersgestalter, verklighetsflykt, med mera. Allt beror alltså på hur vi definierar begreppet “vetenskap”.

Religion då, hur kan vi definiera det? Det kan dels hållas strikt till att vara människans tro på en, eller flera, gudar och allt vad det kan innebära i form av tillbedjan och ritualer, till etik och moral. Å andra sidan kan begreppet breddas till att syfta mer till ett “kollektivt medvetande”, ett rådande konsensus i samhället, ett paradigm, gemensamma normer, eller en verklighetsuppfattning. Detta kan innebära förkastandet av tron på alla former av övernaturliga gudar. Men dyrkandet antar bara andra former och riktas istället åt motsatt håll från himlen, mot det man istället uppfattar som “gudalikt”, t ex vetenskapsmän, superstjärnor, idrottare, politiker, själva naturen, eller materiella ting. Vilket endast är guldkalvar att dansa runt.

Konsekvenserna varje gång som människan i sitt högmod och avundsjuka avsäger sig tron på det högre gudomliga och riktar dyrkandet “neråt” istället, är att hon förlorar sin ställning och värdighet och faller ner mot det djuriska igen. Den ateistiska socialismen är kanske det tydligaste exempel. Män och kvinnor berövade sin mänskliga värdighet, sin personlighet och individuella frihet, för att passas in i ideologins snurrande kugghjul.

En del lättsinniga inbillar sig förstås att Gud bara är en avundsjuk typ, men det är detta som är huvudbudskapet hos det första av de tio budorden – att inga andra gudar hava jämte. Ingen behöver heller påminna oss om att övergrepp och våld utövas i Guds namn, vilket är vad det tredje budordet, att inte missbruka Guds namn, syftar på.

Nåväl, vad vi menar med vetenskap och religion är alltså beroende av hur vi definierar dem, och för att kunna diskutera dem måste vi vara överens om definitionerna. Annars kommer vi bara trötta ut varandra med ändlösa diskussioner och aldrig förstå varandra.

Men snarare än att fråga oss vad som är vetenskap, kanske det är viktigare för oss att fråga oss vad som är god en vetenskaplig metod, respektive vad som är en vetenskaplig domän?

Den vedertagna vetenskapliga metoden, vilken här inte tar hänsyn till någon domän, kan sammanfattas som en redovisad och öppen metod med testbara hypoteser, som genom experiment leder till observationer, eller erfarenheter, vilka är möjliga att återupprepa vid senare tillfälle.

Allt som görs enligt den här metoden är alltså att betrakta som vetenskapligt och en korrekt väg till kunskap, oavsett om det sker inom fysiken, eller andra domäner som biologi, psykologi, ekonomi, historia, och så vidare – inklusive religion.

Skiljelinjen mellan vad vi bör kalla vetenskap respektive vidskeplighet eller humbug går alltså inte mellan domänerna, utan mellan metoderna. Vi kan alltså inte placera vetenskap i första facket och religion i det senare. Religion faller likaväl som fysik in under erfarenhetsbaserad vetenskap, om vi inte går med på det utan bara anser att “det vi kan ser och ta på” är på riktigt, då måste vi även klassa matematik, psykologi, sociologi med flera andra ämnen som vidskeplighet.

Matematiken och andra ämnen är helt och fullt möjliga att testa och verifiera genom enbart invändiga mentala operationer. Det betyder såklart inte att dessa ämnen inte är möjliga att testa i den fysiska verkligheten, utan poängen är att de fortfarande är att betrakta som vetenskap, även om de inte testas genom fysisk empiri.

Fortsättning följer…

Andra bloggar om: Religion, filosofi, vetenskap, Ken Wilber