Marxister och andra plattländare

“Music is a moral law. It gives soul to the universe, wings to the mind, flight to the imagination, and charm and gaiety to life and to everything.”

- Platon

Vill man få massor av läsare och kommentarer bör man, enligt vad jag har förstått, skriva något negativt om FRA eller något positivt om Obamas europaturné. Så uppenbart att vi noga undviker det.

Varför är det så att vi finner skönhet i musik och andra konster? Vi kan faktiskt finna skönhet i stort sett i allt. I den biologiska naturen trots sin grymhet, i det mänskliga skapande även om vi också skapar krig och död, i den ofantligt stora rymden som både skapar och förstör stjärnorna. liksom i det allra minsta partikelfenomen. Skönhet är något större än materian det består av.

Vetenskapsmän bryr sig föga om varats innersta mysterie. De har helt enkelt väldigt svårt för det eftersom det inte ryms inom den “vetenskapliga ramen” att försöka svara på sådana frågor. För att ställa de frågorna räcker det inte till med reduktionistisk materialism, utan man måste förlänga och upphöja sin tanke till de metafysiska och teologiska höjderna. Frågorna om alltings ultimata ursprung, enhetlighet eller varför någonting över huvud taget existerar, ligger utanför (ovanför!) vetenskapens möjligheter att svara på. Faktum är att man med detta begränsade tänkande inte har möjligheten att ens ställa den typen av frågor.

Filosofi och metafysik är idag inget som tycks stå särskilt högt i kurs (”logophobia”), utan ses ned på som gammaldags tänkande, kanske till och med som lite medeltida och mystiskt. Istället har man upphöjt den materialistiska fysiken till att mer eller mindre få status som just metafysik. Man menar att verkligheten enbart är vad vi kan finna i materian och att den vetenskapliga metoden är det enda verktyg vi har för att nå fram till sanningar om verkligheten.

Därmed har man, så att säga, “materialiserat det andliga”, eller kanske snarare “gjort det materiella andligt”, vilket inte är något annat än en ateistisk panteism. Oavsett vilket så innebär det en inverterad ordning utav kosmos struktur. Man har så att säga “plattat till” hela kosmos till en tvådimensionell värld av enbart horisontella kvantiteter, vilket är varför vi använder begreppen “plattland” och “plattlandsfilosofer” om dessa streckgubbar.

Plattlandsfilosofi innebär inget annat än så kallad “vetenskapism”, vilken menar att vetenskapens frågor om “hur” också kommer lösa frågan om “varför”. Vetenskapen kan ta över all kommunikation med Gud. Den nya kyrkan är laboratoriet, med oss människor som försökdjur åt megalomaniska vetenskapsdyrkare. Hade de inte varit så att alla idéer också får konsekvenser om de tillämpas hade man kunnat skratta åt deras barnsligt naiva inställning, men nu är så inte fallet. Idéer kan till slut genomsyra ett hel samhälle.

För att vara övertydlig. Tolka nu inte det här som att Kaffepaus är motståndare till vetenskapen. Tvärtom! Vetenskapen skall hyllas för sina framsteg. Dock måste den veta sina begränsningar. Vetenskap kan aldrig ge oss någon etik och moral eller skönhet. Ej heller Absolut Sanning, bara vetenskapliga sanningar.

Idéer kan nämligen ge upphov till extremt farliga konsekvenser när de innebär förnekelse av vad som är det högst mänskliga, som förekomsten av personlighet, själ och frihet. Kanske Marx är det främsta exemplet på en sådan “plattlandsfilosof”, vars ateistiska och avhumaniserade idéer kom att orsaka hundratals miljoner människors lidande och död. Marx ansåg att människan av historien var determinerad mot kommunismens lyckorike, och att människans natur därför också kunde förändras enligt socialismens normer, bara hon blev upplyst om dessa. Människan var av materialistisk och historisk nödvändighet tvungen att gå från borgerlig kapitalism och individualism till altruistisk socialism och kommunistisk kollektivism.

Eric Voegelin kallade marxismen för en “gnostisk massrörelse”, där betydelsen av gnosticism syftas till att var en tro på människans förmåga att förändra verklighetens ordning efter egen utopiska vision. Marxismen syftade till att skapa “det klasslösa samhället”, en utopi vilken skulle kräva en omdaning av den mänskliga naturen till att bli den “socialistiska människan”.

En sådan förändring av människan är inget mindre än en förändring av den naturliga ordningen av ett kosmos där varje individ, av naturen, i själva verket är ett eget kosmiskt center – helig och därför okränkbar.

För att nå till det utopiska målet måste alla medel vara tillåtna, inget offer är för stort, ingenting högre värt, eftersom det “gemensamma” målet är viktigare än de enskilda människornas. Den som ifrågasätter utopin blir automatiskt stämplad som förrädare; klassfiende, rasfiende, eller vad för epitet som passar bäst för kollektivet att använda.

Marxismen och andra plattlandsfilosofier förnekar alltså individens egenvärde. Men religionen säger oss något annat, och då särskilt de judiska och kristna lärorna. De säger nämligen att människan är skapad i Guds avbild och att det mänskliga livet därför är heligt – att varje människa är unik och har ett egenvärde. Materialism och reduktionistisk darwinism skulle aldrig kunna komma fram till något sådant som moral (inte heller skönhet eller sanning). Transcendenta värden kan nämligen omöjligt återfinnas “neråt” mot  materialism, utan bara uppåt, mot det som överskrider den, vilket i slutändan är gudomligt/andligt. Detta är det som både överskrider och förenar allt, som är både immanent och transcendent.

Om man verkligen vill hävda ett unikt människovärde måste man följa tanken hela vägen fram mot det som särskiljer biologisk människa från både död materia och annat biologiskt liv – vår andlighet och form av gudomligt ursprung. För det finns ingenting i materian, inte i några fysiska eller kemiska lagar, i biologin, eller i ren darwinism, som någonsin kan leda fram till det mänskliga.

Ändå står vi här.

Andra bloggar om: Religion, kristendom, filosofi, darwinism, marxism, ateism, materialism, nihilism>