Alla russin i kakan av världens religioner

Ibland tycker jag att det hade varit så mycket enklare att ha fötts in en ortodox religion (nåja, kanske inte in i dagens version av Islam, men i alla fall…) och att religionen var en lika naturlig del av livet som låt säga - gott vin. Visserligen är jag född in i Svenska Kyrkan (svårt att undvika på den tiden) men inte in i någon religion eller religiös familj. Å andra sidan uppskattar jag den stora frihet jag nu har att utforska alla religioner jag finner intressanta. På sätt och viss kan jag plocka russinen ur kakan och på sätt och vis äta det goda i den innersta mitten.

Detta skall förstås inte missförstås som om jag bara är ute efter att ta det som passar mig och lämna sådant jag inte råkar gilla för tillfället åt sidan och glömma. Så handlar bara den ytterst cyniska och giriga vänstern eller ytliga och ytterst naiva “new age” typer. Nej, snarare är jag ute efter att finna sanning, varhelst jag kan finna den och i vilken form den än kan tyckas ta sig. Och här, i det horisontella, måste det transcendentala, också av nödvändighet uttryckas på flera sätt och därför, ur vår synvinkel, vara något relativt till det absoluta vilket aldrig någonsin kan vara absolut relativt.

Det exoteriska uttrycket hos religioner, vilket är en återspegling av dess inre, innebär därför av nödvändighet också en begränsning för att faktiskt förstå dess inre. Medan det kan vara enkelt att byta olika utgångspunkter i den fysiska delen av verkligheten så är det enligt Schuon, vilket jag måste instämma i, svårare att byta utgångspunkt när det gäller den andliga delen av verkligheten.

“Here, the heart, organ of Revelation, corresponds to the eye; the Divine Principle, dispenser of light, to the sun; the Intellect to light; and the Realities or Divine Essences to the object of vision.”

(detta och följande citat är alla från “The transcendent Unity of Religions”, se i högerspalten)

Själva orsaken till en viss uppenbarelse går alltså inte att införliva i själva synvinkeln som den tas emot i. Alltså, en ljusstråles källa är oberoende av ögat som “tar emot den”.

Man kan inte enbart söka gemenskap mellan religioner i dess yttre, även om man såklart mycket väl kan finna vissa likheter här och var, och trots att dessa kan vara goda vägar för vissa närmanden och förståelse för varandra. Schuon menar dock att det är vanskligt att låta sådana likheter ensamma vara utgångspunkter för försök till enanden, speciellt om man samtidigt utelämnar religionernas “inre konstitutioner”.

Men varför religion alls? Kan inte filosofin och vetenskapen ge svar på livets mening och uppkomst et cetera. Jag tror Bob gav ett ganska bra svar på det nyligen, vilket dessutom håller sig inom den tidigare analogin från Schuon, om solstrålen och den strålande solen:

“Philosophy and science try to understand the sun by studying the rays, which is precisely why they generate metaphysical paradox and confusion. On the other hand, to study religion is to study the properties of the sun. Religion deals with perennial truths about the sun that cannot not be true, which is why it is so easy to prove the existence of God.”

Att ägna mig åt religion som helt utelämnar metafysiken är inget alternativ eftersom det skulle vara att ge upp för mycket av den inte förståelsen till att enbart acceptera gällande doktrin hos den religion jag i så fall skulle ha ägnat mig åt. För mig skulle det bli för mycket av - “det är så för att det står så i den och den skriften eller sägs av den och den auktoriteten”. Metafusiken ger djup åt doktrinen.

Betyder det att jag ser ner på dem som följer en tro utan vidare metafysiska och vidare härledande tankegångar? För det första så är dessa personer inte många, skulle jag säga. Alla tänker i metafysiska termer, men de är kanske inte fullt medvetna om det. Men nej, naturligtvis inte, de är ju snarare starkare i tron än vad jag och andra är och kanske någonsin kommer bli.

Är det inte dumt av dessa att blint följa en religion utan att förstå dess inre mysterier och kärna? Naturligtvis inte så länge religionen medför att de blir lyckliga och inte skadar andra Oftast är det ju så att de som är exoteriskt lagda är de som mer ägnar sig åt hjälparbete och liknande, och därför ger mer nytta på kort sikt även om metafysikens mening mmåste vara att i framtiden ena allt tänkande.

Min roll är nog den att läsa böcker, bloggar och att grubbla på min kammare och med ojämna mellanrum skänka en slant åt dem som är bättre på att göra något nyttigt av dem än vad jag själv är.

Nåväl.

Exoterisk religion ägnar sig ytterst åt att upprätthålla traditionen och att “rädda själarna” genom frälsning. Själen räddas då genom handlande i det yttre livet, genom meriter och genom att älska Gud av hela sitt jag. Schuon skriver:

“…thus the passional man will approach God through action supported by a moral code, while the contemplative, on the other hand, will become united with his Divine Essence through concentration supported by a symbolism, without, of course, this excluding the former attitude within the limits that are proper to it.”

Det finns alltså ingen anledning för den esoteriskt lagde att inte följa den kod och moral som återfinns genom exoterisk doktrin, så länge det inte hindrar honom eller henne i sitt esoteriska närmande av Gud. Till exempel är det fullt möjligt att som kristen esoteriker leva enligt budorden, men för den skull inte inordna sig under en viss kyrkas doktriner, ritualer, etc., utan är fullt fri, måste vara fullt fri, att i tänkande och formulerande av de insikter och den kunskap om Gud som uppnås - även om den strider mot gällande doktrin.

Återigen, varje religion är en relativ avbild av det Absoluta, och därför måste all esoterisk religion av nödvändighet också sträcka sig längre än religionernas gränser. Och vem gillar inte att passera gränser, egentligen?

För att åter citera Schuon:

“An absolute requirement to believe in one particular religion and not in another cannot in fact be justified save by eminently relative means, as, for example, by attempted philosophic-theological, historical, or sentimental proofs; in reality, however, no proof exists in support of such claims to the unique and exclusive truth, and any attempt so made can only concern the individual dispositions of men, which, being ultimately reduced to a question of credulity, are as relative as can be.”

Klarare än så kan det väl nästan inte sägas?

Andra bloggar om: Religion, filosofi, esoterisk, exoterisk, kyrka, Frithjof Schuon