Vetenskapsreligös?

Enkla Z undrar hur man skall definiera de som är vad man kan kalla för “vetenskapsreligösa”, eller “scientister”.

De som hyser en, ibland nästan fanatisk, tro på att vetenskapen med vetenskaplig metod och logik kan ge oss svaren på allt, om inte nu, så någon gång i framtiden. De som:

“tror att endast det av människan empiriskt testbara, kan existera”

Och då i bemärkelsen “testbara” i någon form av direkt visuell upplevelse i form av brinnande buskar eller liknande får man anta. För den empiriska kunskapen hos miljarder människor vilka har haft upplevelser av det gudomliga, avfärdas med en handviftning som illusioner. Varför denna förstahandsinformation från riktiga människor anses ointressant är faktiskt ett mysterium.

“Vetenskapsreligös” är den som tror att något är sant därför att det är logiskt, när det i själva verket fungerar åt andra hållet - det är logiskt därför att det är sant. Alltså, sanning kommer ej ur logiken utan logiken återspeglar bara det som är sant. Och något som är logiskt sant, pekar i sin tur på det som är Absolut Sant, vilket slutligen är En Sanning.

Problemet för den reduktionistiske och strikt materialistiske (vetenskaps)mannen är att när denne söker efter detta Ett, detta Enda Svar, vilket förenar Allt, så tittar han åt helt fel håll. Reduktionisten söker efter en minsta gemensam nämnare, när det i själva verket handlar om en “största” gemensam nämnare. För det är då man tittar neråt, mot det allt mindre, som världen ter sig allt mer diversifierad och utan mening.

För reduktionisten finns alla svaren, ja själva verkligheten, i “det lägre”. Hela världen reduceras därmed till dess delar, vilket gör att självaste kosmos “löses upp” och existerar därmed inte längre i någon meningsfull form - för reduktionisten är inte helheten, utan endast delarna, verkliga.

Men förståelse och mening upptäcker man först då man ordnar delarna på ett sådant sätt att de passar ihop och som överskrider, transcenderar, delarna. Det är när summan blir större än delarna tillsammans som meningen och en annan verklighet blir synlig för oss. Så länge man kan tydligt se att något är i ett stycke så kan alla förstå dess mening och syfte, men om den inte är det så blir det svårare. Och ju fler och mindre delar, desto svårare blir det.

Ett musikstycke är till exempel meningslöst om det bryts upp i delar och spelas upp helt slumpmässigt, men är något vi kan förstå, “se helheten” och njuta av dess skönhet när det spelas upp i sin rätta ordning.

Hela världen fungerar på samma sätt.

Andra bloggar om: Religion, filosofi, reduktionism, vetenskap