Kaffepaus

Åh, nu känner jag hur demonerna kommer över mig igen

januari 17, 2008 · 1 kommentar

“To sin is a human business, to justify sins is a devilish business”

- Leo Nikolaevich Tolstoy

Vi utgår från att det finns tre nivåer av “varande” för människan - det materialistiska, det psykologiska, och det andliga varat. Dessa är desamma som kroppen, själen (medvetande) och anden (intellektet eller “nous“), och det är alltså enligt föregående post den mellanliggande nivån, själen, som orsaken till att människan kan begå onda och omoraliska handlingar står att finna.

Det var ett tag sedan vi dök ner i Bobs “Coonifesto” men tiden är nu mogen för att utveckla den mest centrala idén kring den mänskliga naturen, nämligen hur vi blir “besatta av demoner”. I Meditations on the Tarot framhåller den anonyma författaren att besatthet är

“an autonomous being capable of interfering with the intentions of the ego and which possesses a mental life of its own is nothing other than what we understand by a ‘demon’”

Robert Godwin kallar samma “demoner” för “medvetandeparasiter” (eller “mind parasites”) vilka stjäl utrymmet i oss där vårt riktiga Jag borde vara. Parasiter av den här typen är inte alls olika de biologiska varianterna, vilka “stjäl” utrymme i sina värdar för att kunna föröka sig och sprida sig till nya värdar. Skillnaden är att “medvetandeparasiter” operar på den psykologiska nivån, det vill säga de lever i och förökar sig genom själen.

Låter det galet? Då måste du läsa vidare!

Människor har i alla tider lagt skulden för det mesta på allt utom sig själva. Man har skyllt på olika väsen som vättar, tomtar, troll, demoner och onda andar, vilka beskylts för allt från att mjölken surnat och ekonomin gått dåligt, till sjukdomar och naturkatastrofer som har drabbat bygden. Men sådan form av projicering av inre problem utåt har naturligtvis aldrig löst något problem i grunden.

“That is, mind parasites are projected into the outside world because they create internal anxiety. But projecting them outward does not actually eliminates the anxiety.”1

Istället gör sådana typer av projiceringar ingenting annat än att göra den yttre världen till en fiende, vilken upplevs som farlig, ogästvänlig och illasinnad.

Det allra vanligaste är att dessutom att när man låter sin egen rädsla och ångest projiceras på andra människor, så kommer det att till slut leda till såväl historiens ökända häxjakter, som alla tiders eviga främlingsfientlighet, rasism, klasshat, antisemitism, och så vidare (inte sällan går de dessutom hand i hand med varandra). Om inget förändras så måste en våldsam “lösning” bli det slutgiltiga på “problemet”, eftersom det är den enda vägen att hantera upplevelsen av yttre hot.

Medvetandeparasiter uppstår och växer hos individen, och de sprids lätt inom kollektivet. Deras följder och verkningar (eller snarare härjningar) kan man lätt följa genom historien i alla kulturer, och i alla samhällen. Folk har vänt sig, och vänder sig fortfarande med jämna mellanrum, innåt - mot någon, eller några i samhället, liksom utåt - mot ett annat samhälle, för att projicera sin rädsla och ångest. Bland vissa sker det i större omfattning än hos andra.

Ett mått på hur väl man hanterar mentala parasiter är också ett mått på hur (mentalt) civiliserad man är (och i viss mån även bildad).

parasite

När “lösningen” på egna inre problemen blir att man skyller sina problem på någon annan (verklig eller inbillad) så det leder det också till att man själv aldrig själv lär sig av erfarenhet från verkligheten. Om parasiten får fortleva och frodas genom att dessutom bekräftas av likasinnade i sin närhet så kommer problemen bli allt värre och allt fler. Istället för att konfrotera sig själv och se sanningen ersätter man verkligheten med sin egentillverkade sanning, man slutar att skilja på inbillning och verklighet, på lögn och sanning.

“Think of it: the mind in this scenario is not interested in truth., but of ridding itself of axienty; truth is of no concern whatsoever.”2

Att förlora, eller skada, sin förmåga till att lära sig av erfarenhet från verkligheten leder, enligt Bob, till ytterliggare ett stort problem, vilket har hemsökt mänskligheten genom hela historien. Platsen för lärdom i psyket lämnas inte tom, utan fylls istället upp av just en annan än större medvetandeparasit - en omnipotent “diktator” som alltid vet vad som är moraliskt rätt och fel.

En sådan här parasit i själen kommer att ju längre den få verka, mer och mer hindra sin värd att vara mottaglig för fakta och argument som säger emot dess förutfattade mening, och inte bara för att man uppfattar dem som felaktiga, utan också för att de upplevs som omoraliska!

Att t ex påpeka för mullorna i Iran att förintelsen ägt rum, eller att Israel är en stat med rätt at existera, är för dem inte bara ett påstående som de anser vara felaktigt och utan förankring i (deras version av) verkligheten, utan dessutom också som något fullständigt omoraliskt att påstå, vilket gör den som tar sig för något dylikt till att också förtjäna död och förödelse, det vill säga att man i form av ett yttre hot, drabbas av deras “lösning” i form av våld.

“Every perverse, but ‘righteuos’, social movement throughout history shares this dynamic, from Aztec human sacrifices to Christian inquisitours, from apologists of slavery to Islamic jihads, from the facist Right to the Marxist Left.”3

Dessa rörelser har haft en otroligt stor inverkan på folk. De har lockat miljoner människor, och en del fortsätter att locka folk. Det är lätt att sätta sig själv på den gyldene pidestalen, vilket egentligen är att falla rakt ner i avgrunden.

Vem vill inte vara den rättfärdiga “hjälten”, som alltid vet vad som är rätt och fel, moraliskt och omoraliskt? Genom att skapa sig en illusion om andras “ondska”, så skapara man samtidigt en bild av sig sig själv som moraliskt överlägsen. Man skapar sin egen sanning och sätter sig själv som uttolkare av vad som är sant och falskt. Det är naturligtvis mycket bekvämt och enkelt att kunna bortse från verkligheten och välja sina egna sanningar, än att behöva konfronteras med sina demoner och ta striden.

1,2,3 Alla från One Cosmos Under God av Robert Godwin

Andra bloggar om: , , , , ,

Kategorier: Vertikalissimo

1 svar so far ↓

  • Marcus Westberg // januari 25, 2008 vid 8:53 är

    Hej! Bra läsning och intressant blogg du har.

    Jag kan tillägga lite här:

    “Man skapar sin egen sanning och sätter sig själv som uttolkare av vad som är sant och falskt”

    Den sanning som man skapar själv är helt baserad på externa källor. Alltså är det andra som styr dig medvetet eller omedvetet. Du har med andra ord ingen fullständig kontroll på vad som får dig att göra vad. Du är tillräckligt smart för att räkna ut enkla samband mellan intryck/händelse och handling men när du går på djupet så händer det något…

    Du märker att det blir för många parametrar samt att källorna blir mer och mer opålitliga. Ganska snabbt brakar ekvationen ihop eftersom du inte kan verifiera all information du fått. Du kan helt enkelt inte avgöra vad som är sant och falskt eftersom du inte ser, hör eller vet allt.

    Det du kan göra är s.k “kvalificerade gissningar” men återigen så härstammar de gissningarna från andras “egna sanningar”.

    Det man tycker och tänker nu kommer man tycka är lustigt i framtiden.

Lämna en kommentar