Så resonerar den relativistiska vänstern!

I måndags besökte jag Timbro-evenemanget (följ länken för att finna mp3-version av det hela) där Johan Norberg och Boris Benulic recenserade den på DN Kultur så hyllade boken “Chockdoktrinen” av vänster-ikonen Naomi “no logo” Klein. Trevlig tillställning och en avklädnad av kejsarinnan som visade hur naken hon egentligen är. Norberg visade genom vanlig enkel källkritik hur falskt hon använder statistik och citat för att finna stöd för sina teser.

På Henrik Alexanderssons blog uppstod en liten diskussion där den naturliga frågan ställdes i en kommentar, och den togs till viss del även upp på måndagskvällen:

“Men varför skriver hon då allt detta nonsens? Och varför sväljer alla i kultur-etablisemanget detta helt okritiskt?”

Jag tog mig friheten att svara på den där och fick i min tur respons från en vänster-figur som kallar sig Micke. Jag har ingen aning om vem denne person är, men han brukar kommentera på bland annat Alexenderssons blog. Han kan vara professor, likaväl som en osnuten tonåring i nått av vänsterns kampförbund… Hur som helst tänker jag använda den lilla diskussion som uppstod för att visa på hur den (post)moderna vänstern till stora delar tänker idag (Boris Benulic är ett lysande undantag).

Mitt svar på ovan ställda frågan löd:

“Ett av svaren är egentligen ganska enkelt och stavas Relativism.Eller med andra ord, brist på sanningskrav - eftersom de anser att någon objektiv, eller oberoende sanning inte finns. Hos Klein och Co finns bara åsikter.”

Och varför är då deras åsikt att liberalism är ondska, liksom att all ondska är liberalism inte en lika god sanning som den verklighet med riktiga fakta, korrekt empiri och korrekt återgivna citat som Norberg hänvisar till?

Naturligtvis är det inte så i verkligheten som vi andra lever i, men i deras relativistiska värld så är det så.

Sedan är det såklart så att DNs kulturknuttar är lata, ganska obildade, och letar efter personer som kan skriva 500 sidiga böcker som påstås stödja deras egna idéer. De är helt enkelt inte intresserade av verkligheten och sanningen, utan bara ute efter att få sin egen lilla verklighet bekräftad. De har inte lyft ett finger för att kontrollera om det Klein skriver har bäring.”

Det vill säga, det är samma gamla relativism som jag tidigare här flera gånger har attackerat, vilken har sin grund i det postmoderna paradigment.

Jag avslutade mitt inlägg med denna slutsats:

“Vad denna relativism har för grund är en annan diskussion, för den är också ett symptom på något djupare problem de måste ha med hur verkligheten är beskaffad. Hade de inte hat ett sådant problem så hade de anpassat sig efter verkligheten istället för att försöka göra det motsatta.”

Och det är här som figuren Micke kliver in bilden och skriver i en kommentar:

“Naturligvis.Det vore dessutom bättre om jag läst Kleins bok samt om jag i skallen hade 18 garderober fyllda med retorik som kunde möta vad Norberg säger i eventuellt försvar för Klein.

Trots det…så TROR Norberg som i kyrkan på samma sätt som Klein TROR och hans vision är inte mer sanning än så.”

Nu var inte Micke på plats och kunde se och höra för sig själv hur Norberg använda riktiga fakta, riktiga bevis, och riktiga citat för att påvisa felen i Kleins resonemang, men Micke är ändå helt säker på att Norberg bara “tror” och därmed hittar på!

“Det går säkert att vrida hennes bok till trasor om man har rätt retorisk förmåga MEN vad han INTE kan vrida till trasor är den grund på vilken hon baserar sitttyckande.Den är nämligen lika mycket en frågan om troende som Kleins grund.

Det går inte att vetenskapligt BEVISA att nyliberalism är sanningen.”

I en ny kommentar strax efter denna går Micke rakt på min tes om relativism och konstaterar:

“Det ni kallar relativism är frihet.Ni vill ersätta frihet med definierad sanning.”

Micke, och vänstern, tror alltså att frihet, det är att kunna tänka och tycka hur och vad som helst, oavsett hur väl det stämmer överns med verkligheten utanför! Visst är det ganska häpnadsväckande?

Frihet innebär att få tycka precis vad man vill, det är korrekt, och något som liberaler alltid har kämpat för, men att lyfta sitt tyckande till sanning, det är något helt annat. Som en kommentator senare poängterade - du kan inte peka på ett äpple och säga att det är ett päron, och samtidigt påstå att du säger sanningen.

Micke frågar sig därför:

“Hur ni har tänkt er att alla ska omfatta denna sanning utan att den tvingas på folk har jag aldrig sett nån av er förklara på ett rimligt sätt.”

Sin vana trogen så måste det i vänsterns värlsdbild “tvingas” på folk uppfattningar. Är det inte typiskt att han tror detta om liberaler, som i alla tider kämpat för yttrandefrihet, religionsfrihet, åsiktfrihet och organisationsfrihet. Så hur skall vi då göra? Ja, självfallet måste vi bevisa - med vetenskapliga metoder, och vi måste diskutera och argumentera övertygande, så som man gör i civiliserade länder, mellan civiliserade människor. Problemet vi kommer stöta på är att Micke och hans gelikar inte ens köper att det går att bevisa något…

Micke avslutar med:

“Frihet är naturligvis inget annat än att låta alla ha den sanninig dom vill.”

Självklart får alla ha sin “sanning”, ingen kan hindra dem heller. Det betyder fortfarande inte att allas sanning är Sann! Päron blir inte äpplen för att man “låter alla ha den sanning dom vill”. Så när Micke och hans vänner vill äta päron, men biter i sura äpplen, då kommer de inte förstå varför. Deras verklighet, deras sanning, skall ju smaka söta päron. Därför lär de sig inte av nära hundra års misslyckanden hos socialismen. Socialismen SKALL ju vara söta päron! Är den inte det så är det “fel” på verkligheten, men inte på socialismen. Det måste vara fel version av verkligheten som folk har som sanning, och inte den rätta versionen som Micke sitter inne med. Att blanda samman frihet med sanning är alltså ett fundamentalt misstag.

Mitt svar till Micke löd därför så här:

“Och här kom det. Kardinalfelet som ni i vänstern gör, Micke.Ni tror det handlar om retorik. Det gör det inte.

Allt Norberg påstår försöker (och lyckas i det mesta) han belägga med fakta och empiri, med vetenskapligt prövade teser.

Klein däremot, hon ägnar sig bara nästan uteslutande åt retorik. Och historieförfalsning och att klippa i citat.

Norberg är också retoriskt duktig, men retoriken blir tom och död om den bara innehåller ord utan mening och värde, ord utan förbindelse med verkligheten.

Så Micke, du befäster bara min tes - du tror att allt är åsikter och den med bäst retorik också har “rätt”, oavsett hur verkligheten ser ut. Så är naturligtvis inte fallet, det inser nog alla som är vid sunda vätskor.

Men för all del, fortsätt leva i din drömvärld Micke, så lever vi andra i verkligheten.”

Det sista var kanske en oschysst släng mot en som redan ligger, men jag hade svårt att låta bli. För det är i en drömvärld vänstern lever, eller åtminstone önskar sig till. De vill inte förstå att ord har en mening, en betydelsen och en reflektion i verkligheten. Säger jag “päron” så menar jag päron och inte äpplen. Men hos den realtivistiska vänstern kan päron lika gärna vara äpplen. Allt beroende på hur man framför det retoriskt, inte ut efter vilka egenskaper äpplen eller päron faktiskt har.

Börjar ni förstå varför vänstern är som den är? Börjar ni förstå varför Naomi Klein, Michael Moore, och Al Gore med flera hyllas på DN Kultur och på liknande sidor, styrda av vänstern? Börjar ni förstå hur hela den postmoderna rörelsen förstör allt som är sant, vackert och moraliskt rätt här i världen genom att hävda att vad som helst kan vara sant, vackert och moraliskt.

Min rubrik är faktiskt missvisande, för vänstern “resonerar” inte, all reson är allt för ofta som bortblåst. Jag skall försöka titta närmare på vad som troligen är en av orsakerna till denna relativism och sammanblanding utav frihet och sannig hos vänstern i en kommande post, förhoppningsvis snart!

Andra bloggar om: Religion, filosofi, politik, vänstern, Naomi Klein, Johan Norberg, Chockdoktrinen, relativism, sanning